Elisabeth Wernerson Johnson, ordförande i Växjö teaterförening. Hur känns det så här på kongressens andra dag?
-Jo tack, först lite förvirrad. Jag hade en bild av att påverkanstorget skulle se annorlunda ut, att det skulle vara fler rum. Jag var tidigare med i propositionsrundan, jag trodde det skulle vara likadant med påverkanstorget. Men här måste man kasta sig in i diskussionerna mer, det är jättekul!!!
Är det någon fråga du tycker är särskilt viktig?
-Regionernas roll och ansvar. Vi i föreningarna är bra på att arrangera, men vi behöver stöd i de kulturpolitiska diskussionerna. Där måste Riksteatern på nationell nivå vara ödmjuka och förmedla sin kunskap.
Vad är Riksteatern för dig?
-En folkrörelse som arbetar med scenkonst. Den har också en spännande bredd, det är stor skillnad på att vara en liten arrangör och en stor som Växjö Teaterförening är i Kronoberg. Som större förening har vi en bredare publik, här har även smalare arrangemang en publik. Det är svårare på mindre orter.
Du är med och gör många arrangemang men vilken är din bästa kulturupplevelse?
-Det är så olika. Men jag skulle nog säga Den europeiska kritcirkeln som jag såg på förra biennalen. Den lyckades sätta ord på frågor kring ägande, när äger man något? Sen är det såklart en fantastisk upplevelse att se en fullsatt salong och känna att det här har jag varit med och fixat!